Akita är en stor, kraftfull hund med substans och värdighet. Dess stolta hållning framhävs av hundens små öron och mörka ögon. Akita är en imponerande hund med tjock, lyxig päls som kan vara röd och sandfärgad, orange, tigrerad och vit. En fullvuxen hund är 64-70cm (hane) respektive 58-64cm (tik) i mankhöjd och väger 34-50kg.
Det är en stark hund – i kropp såväl som sinne – och rekommenderas inte för förstagångsägare. En akita kräver erfaren hantering och träning, samt tidig och kontinuerlig social träning. Den är dock mycket lojal mot sin familj, modig och en utmärkt vakthund utan att skälla för mycket. Man ska hela tiden ha i åtanke att den har en stark jaktinstinkt.
Akita är den största av alla japanska raser och föddes ursprungligen upp i Akita-provinsen på 1600-talet. Några tror att rasen ursprunligen avlades för att jaga vildsvin, hjort och björn, andra att den togs fram för hundslagsmål. När de japanska (och europeiska) hundslagsmålen inte längre var populära, använde man i stället akitan som jakthund. I slutet av 1800-talet importerades andra raser, vilket gjorde att de japanska raserna minskade i popularitet. Då bildades förbundet för bevarandet av japanska hundar med syfte att bevara de inhemska raserna, som samtliga förklarades vara nationalmonument.
Likt många raser kan akita drabbas av ärftliga ögonsjukdomar och höftdysplasi (en åkomma som kan leda till rörlighetsproblem). Därför är det viktigt med en bedömning av ögon och höfter innan avel.
Akita ska ha gott om motion för att bevara muskelstyrkan, men om du skulle missa en promenad en dag accepterar den det utan problem. Kom ihåg att det är en jakthund och du måste vara försiktig när du låter den springa fritt.
Stora hundar har inte bara en stor aptit, de skiljer sig också från mindre hundar i det att de behöver ett balanserat intag av näringsämnen inklusive vitaminer och mineraler. Akita riskerar att få uppsvälld mage och andra magproblem. Mindre och mer regelbundna måltider kan hjälpa till att minimera dessa risker.
Pälsen ska borstas två eller tre gånger i veckan, och två gånger om året, när hunden fäller, ska den kammas med en dubbeltandad metallkam.
Trots att många hundar traditionellt anses vara bra med barn så måste alla hundar och barn lära sig att umgås och respektera varandra och vara trygga tillsammans. Även då bör hundar och unga barn aldrig lämnas ensamma tillsammans, och vuxna bör hålla uppsikt över deras samspel.
