Leonberger är en stor, stark och muskulös hund. Rasen har ett ovanligt särdrag i form av simhud mellan trampdynorna, vilket gör den till en bra simmare. Den kan vara lejongul, röd, rödbrun, sandfärgad och alla kombinationer därav, med svart mask. En fullvuxen hane är 72-80 cm i mankhöjd och väger 34-50 kg medan en fullvuxen tik är 65-75 cm i mankhöjd och väger 30-50 kg.
Leonberger skapades på 1840-talet för att likna lejonet på staden Leonbergs stadsvapen. Rasen är en korsning mellan newfoundlandshund, sankt bernhardshund och pyrenéerhund. Den blev mycket populär och många berömda personer ägde en. Under första världskriget dog rasen nästan ut eftersom man inte hade råd att mata den. Man avlade varsamt den handfull hundar som fanns kvar fram till andra världskriget, då rasen nästan gick förlorad igen. I dag är leonberger fortfarande relativt sällsynt, men rasen ökar i antal och popularitet.
Likt många raser kan leonberger drabbas av ärftliga ögonsjukdomar samt höft- och armbågsdysplasi (en åkomma som kan vara smärtsam och leda till rörlighetsproblem). Därför är det viktigt med en bedömning av ögon och höfter innan avel.
Som valp ska den inte få för mycket motion eller tillåtas gå i trappor. När skelettet är färdigutvecklat kan man gradvis öka motionen. En vuxen leonberger ska ha långa promenader och njuter av att springa runt och leka. Den älskar vatten och ger sig gärna ut på en rejäl simtur. En vuxen leonberger ska ha ett par timmars motion varje dag.
Förutom en stor aptit har stora hundraser även ett behov av en annan balans av mineraler och vitaminer för deras leder och brosk. Leonberger riskerar att få uppsvälld mage och andra magproblem. Mindre och mer regelbundna måltider kan hjälpa till att minimera dessa risker.
Leonberger har en dubbel päls som består av relativt långa täckhår som ligger tätt mot kroppen och en tjock underull. Den har en man med längre, tjockare hår kring hals och bringa samt längre hår på baksidan av benen. Man ska borsta pälsen två eller tre gånger i veckan för att avlägsna döda och lösa strån och hålla den i bra skick.
Trots att många hundar traditionellt anses vara bra med barn så måste alla hundar och barn lära sig att umgås och respektera varandra och vara trygga tillsammans. Även då bör hundar och unga barn aldrig lämnas ensamma tillsammans, och vuxna bör hålla uppsikt över deras samspel.
