Det här är en ståtlig, elegant och välbalanserad hund med smal nos och lång hals. Mellanpudelns svallande päls är lockig och ofta stylad. Pälsen finns i många färger, bland annat svart, vit, blå, grå, silver, brun, aprikos och gräddfärgad (se rasstandarden för mer information). En fullvuxen mellanpudel är 35–45 cm i mankhöjd och väger 7–12 kg.
Mellanpudel är den äldsta av de tre pudelstorlekarna; toypudel och dvärgpudel utvecklades senare. Pudelns exakta ursprung är okänt. Några säger att den utvecklades i Frankrike och andra att den kommer från Tyskland. Man tror att den kan ha tagits från Tyskland till Frankrike, där den sedan har utvecklats till sin nuvarande form. Den användes i Tyskland som en vattenapporterande hund och än i dag finns jaktinstinkten kvar hos vissa av hundarna.
Likt många raser kan mellanpudel drabbas av ärftliga ögonsjukdomar och höftdysplasi (en åkomma som kan leda till rörlighetsproblem). Därför är det viktigt med en bedömning av ögon och höfter innan avel. Rasen är också benägen att drabbas av en särskild hormonsjukdom (Addisons sjukdom) och en magåkomma (magomvridning).
En mellanpudel behöver gott om motion och utrymme. De flesta mellanpudlar älskar att simma och apportera så var försiktig i närheten av vatten. Rasen reagerar bra på träning och har utmärkt sig i många av hundsporterna, bland annat agility och lydnad.
Små hundar har en snabb matsmältning vilket innebär att de gör av med energi snabbt, och med deras små magar så måste de äta ofta och lite. Maten för små hundraser är designad med rätt mängd näring och med mindre bitar för att passa mindre munnar. Det gör att hunden tuggar längre, vilket i sin tur förbättrar matsmältningen.
Mellanpudeln fäller inte och många (men inte alla) allergiker tål rasen. Dvärgpudelns päls kräver dock en hel del pälsvård, normalt av en professionell hundfrisör, såväl som regelbunden kamning och borstning hemma. Låt en professionell hundfrisör klippa din hund ungefär var sjätte vecka, eller lär dig att göra det själv – det kan vara lika enkelt som en "fårklippning".
Trots att många hundar traditionellt anses vara bra med barn så måste alla hundar och barn lära sig att umgås och respektera varandra och vara trygga tillsammans. Även då bör hundar och unga barn aldrig lämnas ensamma tillsammans, och vuxna bör hålla uppsikt över deras samspel.
