Rhodesian ridgeback är en stor, enfärgad, aktiv ras med kort päls och en distinkt hårkam som går längs ryggen. Det är en kraftfull och smidig hund som är 61–69 cm i mankhöjd och väger 30–39 kg som vuxen. Pälsen har en nyans från ljust vetefärgad till mörkt röd.
Rhodesian ridgeback är en stark, kraftfull hund som kan vara bestämd och envis. Den är lugn och självsäker hemma, men väldigt vaksam mot främlingar. Det är inte en ideal ras för en förstagångsägare, utan behöver uppfostras och få tidig social träning av en erfaren ägare.
Det finns dokumenterat att hottentotterna i Sydafrika använde hundar med hårkam på ryggen som jägare och sällskapshundar från åtminstone 1400-talet. Dessa hundar avlades för att jaga storvilt, att spåra och fånga bytet, men inte attackera det. När de hade fångat sitt byte skällde de för att informera jägaren. På 1800-talet parade europeiska nybyggare dessa hundar med sina egna mastiffer och spårhundar, vilket gav oss den rhodesian ridgeback som vi känner i dag. Numera används få av hundarna som jakthundar; i stället är de vakt- och sällskapshundar.
Rhodesian ridgeback kan drabbas av en särskild medfödd missbildning i huden (dermoid sinus) och alla nyfödda valpar bör screenas för detta. Likt många raser kan den även drabbas av höftdysplasi (en åkomma som kan leda till rörlighetsproblem). Därför är det viktigt med en bedömning av höfterna innan avel.
En rhodesian ridgeback behöver ett par timmars motion varje dag. Den har starka jaktinstinkter och bör bara släppas lös i säkra områden för att springa fritt, och först när man är säker på att den kommer på inkallning.
Stora hundar har inte bara en stor aptit, de skiljer sig också från mindre hundar i det att de behöver ett balanserat intag av näringsämnen inklusive vitaminer och mineraler. Rhodesian ridgeback riskerar att få uppsvälld mage och andra magproblem. Mindre och mer regelbundna måltider kan hjälpa till att minimera dessa risker.
Rhodesian ridgeback är en lättskött ras när det gäller pälsvård. Det räcker om man borstar den korthåriga pälsen med en borsthandske av gummi en eller två gånger i veckan.
Trots att många hundar traditionellt anses vara bra med barn så måste alla hundar och barn lära sig att umgås och respektera varandra och vara trygga tillsammans. Även då bör hundar och unga barn aldrig lämnas ensamma tillsammans, och vuxna bör hålla uppsikt över deras samspel.
