Socker förekommer naturligt i många frukter och grönsaker som används i hund- och kattmat, bland annat äpple, pumpa, morot, sötpotatis, tomat, ärtor och spenat.
Större delen av kolhydrater i kompletta och balanserade foder kommer från ”komplexa” kolhydrater (till exempel spannmål, potatis och vissa baljväxter). När de förekommer i hund- och kattfoder utgör enkla sockerarter (till exempel sackaros, dextros och fruktos) en mycket liten procentandel av fodrets totala OE-värde.
Några av dem spelar en viktig roll i näringen för hundar och katter. Till exempel är glukos den primära energikällan för kroppens celler, medan laktos är avgörande för den tidiga utvecklingen. Både hundar och katter klarar av att uppta, omsätta och använda det kostsocker som finns i hund- och kattmat. Små mängder socker kan förbättra smaken på hund- och kattmat. Socker används till exempel för att skapa naturliga aromer som ”stekt” eller ”grillat” när det kombineras med andra ingredienser under tillagningen. Sockrets andra funktioner i hund- och kattmat är bland annat att förlänga produkternas hållbarhet, ge en visuellt tilltalande färg eller förbättra produktens textur och mjukhet.
Termen ”socker” som visas på foderetiketter är en kategoribeskrivning, som kan hänvisa till olika sockerarter (bland annat sackaros, fruktos och glukos). Den måste användas i pluralform, även om receptet bara innehåller en typ av socker.
Många förknippar socker i hund- och kattfmat med fetma hos hundar och katter. Men en av de största riskfaktorerna för fetma hos hundar och katter är ett överdrivet kaloriintag. Gram för gram har socker färre kalorier än fett eller protein. Fetma, inte kostsocker, är den största riskfaktorn för diabetes mellitus hos hundar och katter. Nyckeln är att bevara en ideal kroppsvikt och begränsa antalet produkter som inte är kompletta och balanserade till högst 10% av hundens eller kattens totala kaloriintag.